{t: Grimasch om morgonen}
{st: Cornelis Vreeswijk}
Nu f[Dm]aller dagg och nu st[C]iger s[F]ol
men d[Gm]et kan du inte h[A7]?r[Dm]a.
Du l[Bb]igger utan bl[C]us och kj[F]ol
med l[Gm]?pparna mot mitt [A7]?ra.
T[Dm]ala nu allvar, ber d[C7]u best[F]?mt,
du skr[Gm]attar visor och sj[C]unger sk[F]?mt.
Du k[Bb]an, men vill inte g[C]?r[F]a
en s[Gm]?ng om lyckan den sk[A7]?r[Dm]a.
Nu st[Dm]iger sol och nu f[C]aller d[F]agg
f?r f[Gm]attigt folk och f?r r[A7]ik[Dm]a.
Men l[Bb]yckan har en f?rg[C]iftad t[F]agg
som m[Gm]an b?r noga undv[A7]ika.
H[Dm]on stannar g?rna i n[C7]?gra d[F]a'r
men n[Gm]?r du vill h?lla h[C]enne kv[F]ar
blir h[Bb]ennes ?gon isk[C]all[F]a
och d[Gm]u blir bitter som g[A7]all[Dm]a.
S? faller daggen f?rutan ljud
och gr?s och blader blir v?ta.
Och varje morgon st?r solen brud
fast inga brudpsalmer l?ta.
Ann-Katarin, du skall veta att
det finns en lycka som d?r av skratt.
Men den vill smekas om natten
och den ?r stilla som vatten.
Stig upp ur s?ngen, Ann-Katarin,
och lyssna p? n?got viktigt.
Det finns ett s?rskilt slags ?delt vin
som man b?r njuta f?rsiktigt.
F?r om man dricker det utan sans
f?rlorar det all sin forna glans
och du f?r kvar en tom flaska
och bittra t?rar och aska.
